Efter ett FINAL CALL: PARIS ar jag har. Nu borjar det, men forst tva sma klargoranden: den har bloggen/resdagboken/loggen kommer uteslutande besta av a a o utan verken prickar eller ringar, och ja, jag var svindlande nara att missa flyget Arlanda - Charles De Gaulle och fick springa fortare an jas med min snygga cabinbag med de perfekta matten for att dolja nagra kilos overvikt, genom hela Arlanda. Pa planet traffade jag en fransman som gatt ombord nagongang nare jag trangde mig forbi tullkon och vars snalla familj kunde koa mig anda fram till Marie Maries port genom Paris trafik. Dar var allt forberatt men verkligen forvirrat. En massor av folk som horde dit, hyrde ena eller andra delen av lagenheten, var syster till en som var inneboende till en, folk som inte var dar men flyttar imorgon, soner och sa jag som sov i soffan mitt i alltihopa. Imorgon far jag flytta in i studion, men maste antagligen darifran pa torsdag. Alla ar trevliga och lgenheten valdigt fransk. Ingenting kunde ha varit battre.
Idag umgicks jag med engelskmannen David, min granne och hans franske van Nicolas. Pasta hos Nicolas som hyr en etta av en filosofistudent. Hennes bokhylla. Oh la la. Att manga filosofer ar franska visste jag men att man kan ha sa manga av dem i en och samma bokhylla hos en och samma unga student behovde jag fa se for att tro. Efter det gick vi till Les Marais och jag var pa min lilla intervju hos Philippe Zorzetto i skobutiken. For alla som undrat vad de lackra skorna pa hemsidan egentligen kostar kan jag upplysa att det ror sig kring 360 EURO. Jag vet inte an om jag vill ha det jobbet, man maste kanske inte in lyxkretsarna dar det bara handlar om ett personligt och proffsigt bemotande mot kunderna. Ine an. Och inte pa franska.
For tillfallet sitter jag pa ett internetcafé vid Buttes Aux Cailles. Ska mota upp David och ga ut ikvall. Igar kunde jag bara sova, efter en res dag med sa mycket kanslor att jag inte visste vad. Likadant idag, visserligen. Vous me manquez enormement déjà en fait.
