Voila!

Så nu sitter jag här på det torra igen, med en lägenhet, ett jobb (alltså inget jobb) och ett liv som jag vill ha det. Tacksamt. Jag bor själv i en etta på en innergård med egen terrass på nedre plan, helt perfekt och jag kan inreda precis som jag vill och bjuda hem folk och försöka skapa mig en tillvaro så som jag vill ha den. Ah. Mycket ska man överleva, men om man gör det så blir man bara starkare. Mitt nya kvarter är mycket bättre, mitt emellan de diametralt motsatta kvarteren Pigalle och La Fayette, perfekt parisiskt med familjer och små gator. Jag skriver mer snart. Ni som läser, lämna gärna en liten kommentar, inget märkvärdigt, med samma inställning som jag har med bloggen - noll pretentioner, bara lite rapportering

A Girl in Trouble (Is a Temporary Thing)

Det går inte att att finna sig i en tillvaro man inte vill ha. Jag sade upp mig från jobbet, ställde ifån mig brickan och gick. Sedan flyttade jag ifrån lilla lägenheten efter en mindre dispyt. Börja om från början. Kaos. Ångest. Sitta på en hotelbalkong med finbesöket och leva gott, och sedan inse att de åker vidare hemåt och tillbaka medan jag stiger av métron, går hem och stannar kvar. Men jag har ju hört att problem kan vara temporärara.