Citat

”I vår när allt är klart, skriva ner allt jag känner. Småsaker huller om buller. [...] När allt är färdigt: skriva huller om buller. Som det faller mig in.” Albert Camus

Bon bah, enfin, bref. Bonaparte.

Om jag igår var lite sävlig och hade en dag som mest bestod i att först klanta till det, försova mig, missa grammatikklassen, hastigt ta métron till 5:e arrondissementet, komma något oförberedd till en uppsats om föreläsningarna som tillsist gick ganska bra, småfilosofera sig genom denna senaste, tänka lite på Napoléon Bonaparte, beundra kvinnorna under revolutionen en smula, gå hem, laga spagetti, runda av med fromage blanc, försöka ta sig iväg til Friskis, ge upp, knata över till tvätteriet istället, tvätta kläder, gå hem, ringa några utlandssamtal, torka kläder, försöka gå och lägga mig tidigt och sedan avsluta alltihopa med att sitta och verkligen snyfta framför sista avsnittet på andra säsongen av Sex and The City; om jag igår var lite sävlig är jag idag desto mindre. Skolan är i sluttampen så här alldelles innan slutprovet, men, jobbet, det blev idag allra första dagen. Lovande måste jag säga, mycket lovande. Härligt folk att arbeta med, och nu ska jag bara få in lite rutiner på det jag gör. Än så länge har jag arbetat "i salen" och helt enkelt serverat de varma rätterna, dukat bort brickor och hållt snyggt. Allt iklädd isblå t-shirt. Nu ska jag gå till min älskade sunkiga Friskis-sal som ligger undangömd i en återvändsgränd bredvid Moulin Rouge. Fast, egentligen, nu får det vara slut med alla vardagsbeskrivningar. BON BAH, ENFIN, BREF, som jag skulle uttrycka det här.

S.B.K.

Elin Wägner använde uttrycket Självförsörjande Bildad Kvinna, och idag, när jag satt och och drack en dyr kopp kaffe på ett café mest för att få vara där och läsa ut Pennskaftet, tänkte jag, måtte jag en dag bli en sådan! Inkomstmöjligheterna lågo framför mig, jag satt och väntade på min anställning på Cojean, och nu, i efterhand, kan jag säga att de äro här. Jag har fått anställning på hälsosamfastfoodresturangkedjan Cojean Bon Marché och det känns inget annat än skönt, behövligt och bra. Den ligger på nedre plan i varuhuset Le Bon Marché, att jämföra med NK i Stockholm, och en av fördelarna ("nackdelarna" är att man måste bära isblå t-shirt och gympaskor) är att den vetter mot bokavdelningen, så även om jag inte jobbar där jag kan ju i alla fall snegla ditåt när jag leende bär ut hälsojuicer efter hälsojuicer till de lunchande fransmännen. På tal om Stockholm! Jag har utvecklat en liten stockholmsromantik, mycket på grund av att jag läser böcker som utspelar sig där, och dessutom för att min innan väl utlevda parisromantik känns lite krystad nu här på plats, men nu vill jag dit till allt skandinaviskt och cykla runt och vara bildad, självförsörjande och kvinna, som Martina, Lydia, Cecilia och mitt Pennskaft.

Park Inn

Fem minuter kan vara okej att vänta, femton, jovars, därpå trettio, inte okej, där på trettio till, VAD I... Sen blev det svart, alldeles svart, släckt, inte ens gaten utsatt, destinationen, Charles De Gaulle Paris, puts väck! Ingen vet, men på tavlan står det Cancelled. Inställt på grund av snöstorm. Snökaoset är på Charles De Gaulle men det är inte jag. Jag är här. Rum 411 på Park Inn Kastrup. Vi fick taxi hit, alldeles gratis, ny flight och ny tandkräm. Jag överlever och dessutom har jag träffat tre svenskor som jag tydligen i princip bor granne med. Fyra tjejer fast i hemlandsutlandet framför en liten men kostnadsfri buffé med vin är inte fy skam. Dessutom kan vi träffas igen. Om vi kommer fram. När vi kommer fram. Jag ville egentligen åka tillbaka till Lund men en sådan taxiresa kunde SAS inte bekosta. Synd. Men det är väl inte deras fel att det är snöstorm på Charles De Gaulle. Egentligen.