Sockerdricka och motorolja

Ibland undrar man ju hur man framstår inför andra. För någon dag sedan stod jag i en klädaffär i Helsingborg och var allmänt intresserad av en jacka (alltså det är en herrjacka blev jag upplyst om jaha). Jag pratade antagligen lite för mycket om fel saker med expediten och kanske, hemska tanke, med en dialektal brytning åt stockholmshållet eller vad vet jag för hon sa sådär ledigt käckt naturligt: Jaha är du här med jobbet eller? Vänta. Va! Här med jobbet? Nog för att jag ibland känner mig lite seriös, eller än skygg än för på, men vad är det för intryck att ge, vuxet och vardagligt, en sådan person som hipp som happ är där med jobbet? Här med jobbet... Nej nej jag är på semester.

Ja jag har varit på semester i Skåne. Jag har druckit whisky i ett träinklätt sjuttiotalshem, cravings-ätit med en underbar gravid kvinna och suttit av tid på avlägsna busshållplatser. Jag har söndagsbilat runt på på landet för att besöka alla skånska hålor som någonsin betytt någonting för min vän. En nostaligitripp. Vi drack sockerdricka på en skolgård, svängde in på seconhander, stannade på fyra bensinmackar för bilbestyr, trampade runt i natur och före-detta-trädgårdar och jag fick gamla flickvänners familjehem utpekade för mig. Inte Svalöv, Svalöv är högstadie och ångest, inte ditåt. Allt kändes väldigt Klas Östergrenskt på något vis. Mycket sista cigaretter där, handelsträdgårdar, låtlistor, anekdoter man skulle kunna göra sig en liten förmögenhet på, sol och åkrar, döda rovfåglar, flackanden. Känns det inte som att livet ofta känns väldigt Klas Östergren?

Nio månader

Jag känner att mitt liv bäst snittas upp och förstås i niomånadersintervall. Niomånadersbitar eller niomånaderscykler. Efter nio månader måste något hända, då är det dags att flytta, göra om, bryta upp, göra slut, välja, gå vidare. Så har det alltid varit. Nio månader är två terminer som måste följas av ett sommarlov med nya vidder. Nio månader är ett förhållande som man börjar ifrågasätta. Nio månader är en flytt till, ett orienterande och ett rotande i en ny stad. Det är inte riktigt ett helt år (så länge håller man inte uppe intresset) men ändå längre än ett halvår (efter så kort tid är man inte beredd på nästa drag). Nio månader är nio månader av väntan. Nio månader är allt. Så lång tid har nu gått sedan jag flyttade ifrån mitt förra lilla bostadskyffe, och återigen är det dags. Med nio månader kan man ständigt tyckas vara lite i otakt men egentligen går man fullständigt efter den biologiska ordningen. Nio månader efter befruktningen smäller det, nio månader senare måste något hända! Jag skulle fan kunna ha ett barn nu! Nio månader och pang bang. Här kommer the big change in på estraden och ditt liv blir aldrig som det var. Uppbrott och upprymd, men allt som oftast är jag bara besviken. Inte den här gången heller. Allt som oftast är jag lika blödig som vanligt.