Sex och andra katastrofer i departementet Î

Hej! Det är vad det låter som, det är som det är. Jag förpackar en liten resa i Bodil Malmstens arbetstitel igen, om igen, alla dessa det-är-dags-igen. Hejdå på ett litet tag. Vink blink. Kramar Me

LOL

"Kom just på att jag ska döpa min dotter till Lol (mest för att jag gillar Duras men lite för the lulz)."

Säger jag, sa? och tar fram läser boken och intar virret av en ung kvinnas återvändande till Platsen med en Annan. Den är bra skriven. Yttre handling, lite svårbegriplig, lite flyktig, men ändå. Mer ändå. Å! Margueritebok att genomförsöka. Den handlar om Lola Valerie Stein som tio år tidigare lämnats av sin fästman i en otrohetshändelse på kasiot på T. Beach och därefter? befinner sig i ett tillstånd av glömska, känslosvalka, sökande, drivande, ihågkomst. Jag fick ett telefonsamtal mitt i läsningen - Hej! Vad gör du? - Är hemma bara, läser, läser Duras. Som vanligt. Lite förvirrad med, hah, jag fattade inte vem "jag" var, alltså berättaren i boken. Själv? Det var ju kul Lol.

För övrigt fick jag ett meddelande från Atlantmitten. En han ville tacka för mina tjockaste böcker som han lånat med sig på seglatsen. Jag frågade om de hade haft högläsning ur Det andra könet på kvällarna. - Öö jag är verkligen ledsen men just den har faktiskt möglat sönder... Men jag hann läsa 200 sidor! Möglat sönder på Atlanten. Lol på det.

Kv Buxbomen 1

På porten sitter plötsligt en dag en lapp som informerar mig om att ett hus planeras byggas rakt framför mitt hus. I någon oxiderad plåt, som jag förstår det, för att passa in. Det passar uppenbarligen helt perfekt in på den gröna slänten framför mitt hus. Ja, där ser man, jaha, alldeles ypperligt. Först blir jag arg, sen kommer jag på att jag bara bor c/o och måste flytta, och slutligen börjar jag läsa utredningsluntorna lite för grundligt.

263!

Innan satt jag jämt och ständigt vid mitt perstorpsbord till köksbordet framför fönstret och noterade livet på innergården eller rättare sagt satt och upprättade listor över klockslag för folks passager. Jag letade 45 minuters-intervall och trodde mig kunna uttyda vem som var agent och vem som var patient. Så... siffrorna nedtecknades av flickan, men inte ett jota fick jag fram genom dokumenterandet. (I mitt hus fanns flera företagare, psykoterapimottagningar, ett familjecenter och mitt jag. Jag noterade passagerna men inte fick jag någon ordning i anteckningarna. Inte.) Agenterna är patienter liksom patienterna är agenter. De semantiska rollerna är ombytliga som du och jag. Dessa eländiga dokumentationsförsök... För att inte säga: "263! Tåget skakade men siffran borde antecknas, medan han ännu hade den i huvudet." Nu bor jag i ett högt smalt hus och studerar inte annat än solens gång från ena sidan till den andra. Det har blivit så grönt att man inte ens ser brandstationen nedanför mittemot. Tjuten ljuder, tiden går och snart måste jag flytta igen. Jag tänker på jaget. På det. Ja, jag tänker på sex och andra katastrofer i departementet Î.

Live'

Louise Bourgeois

Nittionio år är ingen ålder det är en tid en lång tid tiden. Det var mycket hon han göra, forma och allt twisted utgick från hopskruvadet, spinnande. Jag förstod inte riktigt. Det säger jag inte. Men det tilltalar mig det hon gör, konsten, när jag ser den och kanske framför allt än mer när jag hör henne själv uttala sig om den. Det var något om barndomen vid flodkanten vid mammas sida då tygerna färgas vaskas tvinnas i floden dryps av växtfärgerna som tränger fram och det verkar kroppsligt, på nå vis. Det blev en form, av nystan, minnen i rörelse och en tvinnad cylinderform som givet är en fallossymbol. För dryga veckan sedan såg jag dokumentären Louise Bourgeois: The Spider, The Mistress and The Tangerine på en liten biograf Paris. Se den. Kvinnan nötte sig fast. Don't you understand me? You have to listed. You have to read between the lines when I talk sa hon. Rösten är energi, eller aggressiviteten som får människan att kasta skulpturer mot golvet i vrede eller känsla, hennes känslor, och hon sa my emotions are impropriate to my size. Farwell Louise, spindelmamman tar hand om dig nu.