Ja så varför blir man psykolog? Jag förbereder mig inför inför eventuella och antagligen kommande frågor och än så länge har jag kommit på tusen och två skäl varav de två är 1) att min kompis på högstadiet sa att asså du säger typ jämt Mmm och Hur menar du då? och Mmm och då undrar man ju om du inte fattar eller om du bara säger så för att få veta mer liksom och 2) att ett visst förhållande avslutades med ett uppslitande samtal som enligt gängse modell i sin tur avslutas med ett Det är inte du, det är... men som i vårt fall blev ett Det är inte du, det är min mamma. Skämt åsido. Säkert. Jo förresten Säkert! läser på psykologprogrammet i Umeå, läste jag i Fokus. Verkligen.
Igår sommarpratadeAnna Odell i P1.Hon pratar om verklighet som blir overk-lighet som blir verklighet. Som hon, fler, jag säger kanske verkligheten och overkligheten kan komma närmare varandra eftersom allt finns, synligt och osynligt och att vi måste se om vi ska klara det, leka, växa, överleva och få en fungerande psykiatrisk vård. Anna Odells projekt är det viktigaste inlägget på länge. Om igen. Och så har vi de här 17,60 kronorna. Reda och oreda, spott och spe o! oredigt förförande. Alla dessa skriverier... Men den sista psykiatriska anteckningen var hur som "...klar och redig, välbegåvad, inga psykotiska sympom!" Märk väl utropstecknet. O, alla okända kvinnor. (O...verklighetens folk förenen er). O verkligheten.