Citat

”I vår när allt är klart, skriva ner allt jag känner. Småsaker huller om buller. [...] När allt är färdigt: skriva huller om buller. Som det faller mig in.” Albert Camus

Bon bah, enfin, bref. Bonaparte.

Om jag igår var lite sävlig och hade en dag som mest bestod i att först klanta till det, försova mig, missa grammatikklassen, hastigt ta métron till 5:e arrondissementet, komma något oförberedd till en uppsats om föreläsningarna som tillsist gick ganska bra, småfilosofera sig genom denna senaste, tänka lite på Napoléon Bonaparte, beundra kvinnorna under revolutionen en smula, gå hem, laga spagetti, runda av med fromage blanc, försöka ta sig iväg til Friskis, ge upp, knata över till tvätteriet istället, tvätta kläder, gå hem, ringa några utlandssamtal, torka kläder, försöka gå och lägga mig tidigt och sedan avsluta alltihopa med att sitta och verkligen snyfta framför sista avsnittet på andra säsongen av Sex and The City; om jag igår var lite sävlig är jag idag desto mindre. Skolan är i sluttampen så här alldelles innan slutprovet, men, jobbet, det blev idag allra första dagen. Lovande måste jag säga, mycket lovande. Härligt folk att arbeta med, och nu ska jag bara få in lite rutiner på det jag gör. Än så länge har jag arbetat "i salen" och helt enkelt serverat de varma rätterna, dukat bort brickor och hållt snyggt. Allt iklädd isblå t-shirt. Nu ska jag gå till min älskade sunkiga Friskis-sal som ligger undangömd i en återvändsgränd bredvid Moulin Rouge. Fast, egentligen, nu får det vara slut med alla vardagsbeskrivningar. BON BAH, ENFIN, BREF, som jag skulle uttrycka det här.

S.B.K.

Elin Wägner använde uttrycket Självförsörjande Bildad Kvinna, och idag, när jag satt och och drack en dyr kopp kaffe på ett café mest för att få vara där och läsa ut Pennskaftet, tänkte jag, måtte jag en dag bli en sådan! Inkomstmöjligheterna lågo framför mig, jag satt och väntade på min anställning på Cojean, och nu, i efterhand, kan jag säga att de äro här. Jag har fått anställning på hälsosamfastfoodresturangkedjan Cojean Bon Marché och det känns inget annat än skönt, behövligt och bra. Den ligger på nedre plan i varuhuset Le Bon Marché, att jämföra med NK i Stockholm, och en av fördelarna ("nackdelarna" är att man måste bära isblå t-shirt och gympaskor) är att den vetter mot bokavdelningen, så även om jag inte jobbar där jag kan ju i alla fall snegla ditåt när jag leende bär ut hälsojuicer efter hälsojuicer till de lunchande fransmännen. På tal om Stockholm! Jag har utvecklat en liten stockholmsromantik, mycket på grund av att jag läser böcker som utspelar sig där, och dessutom för att min innan väl utlevda parisromantik känns lite krystad nu här på plats, men nu vill jag dit till allt skandinaviskt och cykla runt och vara bildad, självförsörjande och kvinna, som Martina, Lydia, Cecilia och mitt Pennskaft.

Park Inn

Fem minuter kan vara okej att vänta, femton, jovars, därpå trettio, inte okej, där på trettio till, VAD I... Sen blev det svart, alldeles svart, släckt, inte ens gaten utsatt, destinationen, Charles De Gaulle Paris, puts väck! Ingen vet, men på tavlan står det Cancelled. Inställt på grund av snöstorm. Snökaoset är på Charles De Gaulle men det är inte jag. Jag är här. Rum 411 på Park Inn Kastrup. Vi fick taxi hit, alldeles gratis, ny flight och ny tandkräm. Jag överlever och dessutom har jag träffat tre svenskor som jag tydligen i princip bor granne med. Fyra tjejer fast i hemlandsutlandet framför en liten men kostnadsfri buffé med vin är inte fy skam. Dessutom kan vi träffas igen. Om vi kommer fram. När vi kommer fram. Jag ville egentligen åka tillbaka till Lund men en sådan taxiresa kunde SAS inte bekosta. Synd. Men det är väl inte deras fel att det är snöstorm på Charles De Gaulle. Egentligen.

Snart

Om tva dagar springer jag omkring pa Charles de Gaulle och langtar hem. Nu langtar jag till Charles de Gaulle.

Snart fyra manader har, och fler ska det bli, men ett flyg till Sverige ar precis vad jag behover nu. Lund. Jonkoping. Sno. Mina bocker. Lillasyster. Ljusstakar i alla fonster. Fin mat. SR:s radioteater med Bodil Malmsten. Jag har det bra har men jag ska ta reda pa hur bra det ar hemma.

Jag har kopt lite julklappar, tittat pa tjusiga fransyskor som kopt annu fler. Jag har varit pa bio, saklart, last Margeruite Duras, och varit pa middag hos Hyewon och atit hemgjord koreansk kvalitetsnudelsoppa med pinnar och trevligt sallskap. Gatt till skolan, blivit frisk och forkyld igen. Fatt syn pa den mest fantastiske av fransman nar jag trots regn, en ny forkylning och en forsovning skyndat mig upp for en av stadens kullar till Fransk idéhistoria-forelasningen - jag fick syn pa honom och han pa mig i precis ratt ogonblick for att vika undan och undvika en liten liten gosse i bla basker farande pa en sparkcykel, tjoande, accelerande, ensam... Sacre Bleu! Varit pa biblioteket.

Nu ska jag hem och ata Kanelgifflar som min granne kopt hem till mig fran IKEA. Om jag inte tar vagen forbi Café Matisse for en kaffe och lite kvalitetstid for mig sjalv. Det blir Matisse.

Sex och andra katastrofer i departementet I.

Det regnar utanför på innergården, regnar från ett alldeles vitt regnmoln, ett tak ovanför hustaken. Jag är här inne hos mig tillsammans med Carrie och Bodil, min Carrie och min Bodil. Jag dricker aspirinvatten och mjölk och äter mannagrynsgröt. Förkylningssöndag.

Här är mitt New York och mitt Finistère.

1 missat samtal.

1 meddelande i rostbrevlagan - idag, klockan 13.26:
"Goddag, det har ar [obegripligt] polisavdelningen i Paris, var vanlig kontakta oss pa telefonnummer 0153 [...] 26, DET AR VIKTIGT. Tack hej."
OMG. Vad har jag gjort? Cyklat i fel fardriktning, fyllt i 0 kr i inkomst hos CSN och sedan jobbat, puttat i nagon i Seine? Och telefonnummret, jag hor inte vad de sager! Omlyssning, omlyssning, omlyssning. D'accord, jag ringer upp, mot giljotinen utan atervando. Kan inte komma fran att det ar lite spannande, jag soks pa mobilen av fransk polis... och jag later mig imponeras av mitt lugn i situationen; tonfisk och paronbaguetten far vanta, det har ar viktigt. Jag ringer upp och forklarar arendet, far uppge namn och far sedan fragan om jag kontaktat en fransman angaende en lagenhet i 19 arrondissementet. Nej, svarar jag direkt, inte jag, jag har varken mordat honom eller forskingrat nagon hyra. Det verkar tydligen handla om nagot bedrageribrott kring lagenheter, och jag maste ha funnits i nagot register och antagligen meddelat intresse men sedan aldrig gatt pa visingen. Det var namligen det polisen ville veta, om jag varit dar och kunde bidra med uppgifter. Nej. Désolée. Men lite spannande var det i alla fall.

Hemma

Värdelöst. Jag har Internetabonnemang men ingen fungerande dator, så nu den planerade bloggomstarten får vänta ett tag till. Den fasta telefonen fungerar i alla fall, och med den kan jag dessutom ringa gratis till alla fasta telefoner i Sverige, det kan vara värt det hela.

Idag var en bra dag. En riktigt höstskum dag, igengrått och duggregn, blöta löv, skitiga trottoarer och parisare med nonchalanta halsdukar. Jag var i skolan först, det här är lungaveckan med bara två timmar lektioner per dag. Jag kom för sent, missade bussen (någon som hört den förr?), eller snarare har jag känslan av att bussen missade mig. Här finns inga exakta busstider utan endast tiominutersintervall, vilket borde vara bra då man egentligen aldrig KAN missa den eftersom man inte vet om den precis gått eller snart kommer. Men bussarna i Paris är inte att lita på, en dag kommer den inte alls, då blir det att rusa till metron, och nästa dag kommer man faktiskt på bussen men man fastnar i något trafikkaos och får istället oroa sig om man kommer av den. Men jag gillar min 74:a. Nästan lika mycket som jag gillar min gata, min Rue La Bruyère, mitt kvarter och min stad.

Efter skolan gick jag till Musée de Luxemburg för att gå på Från Milo till Warhols utställning. A! Det var fantastiskt bra, en relativt liten privat samling med olika konstnärer inom surrealismen, abstrakt konst, pop-art, Dali, Magritte, Pollock, mängder av nya namn osv. Jag stod länge framför varje tavla och bara tyckte om. Sedan skulle jag gått på skolans konstföreläsning men kände för att dra hem istället, hem till biblioteket två gator norr om mig, till franska ordboken, gloslistorna, grammatikstencilerna och texterna. Någon timma senare visade det sig, efter en lien upplysning av bibliotekarien, att det var en författarkväll som just skulle börja i stora salongen. Det var en debatt mellan tre författare som precis gett ut varsin bok som på ett eller annat sätt kretsar kring bardomen och tonåren. Jag ska definitivt köpa och läsa två av dem, det var verkligen inspirerande hela evenemanget, så skönt och opretentiöst men riktigt bra. Jag är oförskämt nöjd och bortskämd med kulturutbudet här. I fredags Frida Hyvönen, i lördags film och diskussion med Roy Andersson plus konsert med Ane Brun, konstutställning efter konstutställning…nej man behöver inte gå rastlös eller oinspirerad inte. När jag kom ut från biblioteket regnade det och jag sprang till det bästa boulangeriet för att köpa en baguette. Den var varm och nybakad, så oförskämt lycklig trippade jag hem och åt upp en bröt stump på vägen. Hemma blev det Sex and The City som vanligt, vad annars...en vanlig dag hos Ersa.

Sedan ringde jag pappa som bokade flygbiljett Charles de Gaulle - Kastrup den 19 december. Svensk jul! Skolan kommer börja igen den 4 januari men hembiljetten väntar jag lite med, jag kanske vill stanna längre hemma, även om jag vet att jag kommer längta hem så fort jag kommer hem. Det är förvirrande, hur många hemma kan man ha, jag har två.

Voila!

Så nu sitter jag här på det torra igen, med en lägenhet, ett jobb (alltså inget jobb) och ett liv som jag vill ha det. Tacksamt. Jag bor själv i en etta på en innergård med egen terrass på nedre plan, helt perfekt och jag kan inreda precis som jag vill och bjuda hem folk och försöka skapa mig en tillvaro så som jag vill ha den. Ah. Mycket ska man överleva, men om man gör det så blir man bara starkare. Mitt nya kvarter är mycket bättre, mitt emellan de diametralt motsatta kvarteren Pigalle och La Fayette, perfekt parisiskt med familjer och små gator. Jag skriver mer snart. Ni som läser, lämna gärna en liten kommentar, inget märkvärdigt, med samma inställning som jag har med bloggen - noll pretentioner, bara lite rapportering