Synen

Om igen, verkligheten, synen på verkligheten. Går det att beskriva så som jag ser det, verkligen ser det? Verklighten är i och utanför mig och mitt förstånd men verkligheten kommer i representationer in genom mitt ögas glaskropp och blir. Är det beskrivbart? Hur jag ser det, hur jag verkligen ser det? Om jag ska beskriva hur det ser ut, mot himlen, blir det att se cirkulerande flimmer i 3D och bubbliga konstruktioner som om jag droppade vatten på ett papper målat med blå akvarellfärg, som när jag var liten, då var det så, och nu när jag är stor är det så, som för alla.

Psst. Tiger

Connie går på högstadiet i mitten av 70-talet på Rosenlundsskolan i Jönköping. Hon är Dårens Dotter, katig och kanske kär och det handlar Det Dåliga. Varje dag tar hon cykeln från Bäckalyckan/Bymarken till Rosenlund där hon bodde innan hennes fosterfamilj kom över arvet och flyttade till Gräddhyllan. Varje dag är gå i skolan, fula i skolan, tänka tankarna, mota tankarna. Det är en ungdomsbok där det dåliga skrivs i dagboken, märks DD. Jag måste bli av med det. Enligt biologiboken är det avvikande avvikande stört avvikande. Connie gillar Anna. --- Det är den här staden jag har växt upp i, längst upp bakom Gräddhyllan i ett tegelområde från 70-talet, i lägenheten, i Dunkehallabacken, på Rosenlundsbadet. Ta man dän dä ä jag inte jag.

Kvinnfolk

Idag tänker jag på Istina Mavet

och Isadora Wing.

Du måste tro det finns nåt episkt över dig

Det är så mycket sjukt, sjukt friskt. Vem är friskare än de som är sjuka för att de är friska? Allt blir orange, torrt och sprött, springer fort fram, smittar hjärnan. Jag förstår jag förstår jag förstår. Dig. Piiiip. Kring Smittskyddsinstitutet sprängs det det stör föreläsningarna. Detet. Det är jobbigt, rena missromansdaltet. Missromansdaltet! Vissa blir sjukare och sjukare. Tänk på mig tänk på mig.

Säkert! – Influensa

En vrai

På köksbordet framför mig schwittrar en lapp och en lördagstidning och jag antecknar "Zoo Sjklovskij" på ett tomt hörn. Förstapersonen "jaget" på den här bloggen fastnar alltid för ordet "verkligheten". Som i Åsa Beckmans bokspalt häromdagen, den gjorde mig väldigt sugen på att läsa en bok. Hon skiver om Viktor Sjklovskijs och modernismens idé hon ser saknas idag - att konstens uppgift är att bryta vaneseendet och återställa förnimmelsen av verkligheten och alltså återerövra autenticiteten och det berusade nuet. Man bara å! Inte så vaneseendemässigt som så ofta. Samtidigt sitter jag här med en liten lapp med namnet på byn i Finistère där Bodil Malmsten bodde innan hon flyttade därifrån. Det är lite overkligt. Metafiktion känns som ett lämpligt ord eller egentligen lite väl framfusigt och vältaligt men ja jag hade en kund i min bokhandel som skrev ner det åt mig, namnet, orten. Hon letade efter Bodil Malmsten-böcker, jag kände mig kompetent, hjälpte till, pratade på, och så, kom det fram, har hon bott på samma ställe. Nämen. Ser man på. C'est pas possible. Vous voulez que je le note? Madame padam. Pang pang verkligheten. Noterat. Fast, en bok är en bok är en bok och allra minst är det något annat. Inte alls Finistère som jag är van att se det. För "det är ganska stor skillnad på om man vill beskriva vardagen mer transparent eller om man med olika litterära grepp liksom vill kortsluta oss läsare och ruska oss till liv" och jag ruskade en älskling. Det är svårt på riktigt.

Beräknad väntetid

--- ännu en produktiv dag, då den enda personen man pratade med var tjejen som svarade på H&M Rowells ---

KI HT10

Ja så varför blir man psykolog? Jag förbereder mig inför inför eventuella och antagligen kommande frågor och än så länge har jag kommit på tusen och två skäl varav de två är 1) att min kompis på högstadiet sa att asså du säger typ jämt Mmm och Hur menar du då? och Mmm och då undrar man ju om du inte fattar eller om du bara säger så för att få veta mer liksom och 2) att ett visst förhållande avslutades med ett uppslitande samtal som enligt gängse modell i sin tur avslutas med ett Det är inte du, det är... men som i vårt fall blev ett Det är inte du, det är min mamma. Skämt åsido. Säkert. Jo förresten Säkert! läser på psykologprogrammet i Umeå, läste jag i Fokus. Verkligen.

Overklighet och verklighet

Staffan Hellstrand – Lilla fågel blå

Igår sommarpratadeAnna Odell i P1. Hon pratar om verklighet som blir overk-lighet som blir verklighet. Som hon, fler, jag säger kanske verkligheten och overkligheten kan komma närmare varandra eftersom allt finns, synligt och osynligt och att vi måste se om vi ska klara det, leka, växa, överleva och få en fungerande psykiatrisk vård. Anna Odells projekt är det viktigaste inlägget på länge. Om igen. Och så har vi de här 17,60 kronorna. Reda och oreda, spott och spe o! oredigt förförande. Alla dessa skriverier... Men den sista psykiatriska anteckningen var hur som "...klar och redig, välbegåvad, inga psykotiska sympom!" Märk väl utropstecknet. O, alla okända kvinnor. (O...verklighetens folk förenen er). O verkligheten.

Franz Gall vs. France Gall