Sex och andra katastrofer i departementet I.

Det regnar utanför på innergården, regnar från ett alldeles vitt regnmoln, ett tak ovanför hustaken. Jag är här inne hos mig tillsammans med Carrie och Bodil, min Carrie och min Bodil. Jag dricker aspirinvatten och mjölk och äter mannagrynsgröt. Förkylningssöndag.

Här är mitt New York och mitt Finistère.

1 missat samtal.

1 meddelande i rostbrevlagan - idag, klockan 13.26:
"Goddag, det har ar [obegripligt] polisavdelningen i Paris, var vanlig kontakta oss pa telefonnummer 0153 [...] 26, DET AR VIKTIGT. Tack hej."
OMG. Vad har jag gjort? Cyklat i fel fardriktning, fyllt i 0 kr i inkomst hos CSN och sedan jobbat, puttat i nagon i Seine? Och telefonnummret, jag hor inte vad de sager! Omlyssning, omlyssning, omlyssning. D'accord, jag ringer upp, mot giljotinen utan atervando. Kan inte komma fran att det ar lite spannande, jag soks pa mobilen av fransk polis... och jag later mig imponeras av mitt lugn i situationen; tonfisk och paronbaguetten far vanta, det har ar viktigt. Jag ringer upp och forklarar arendet, far uppge namn och far sedan fragan om jag kontaktat en fransman angaende en lagenhet i 19 arrondissementet. Nej, svarar jag direkt, inte jag, jag har varken mordat honom eller forskingrat nagon hyra. Det verkar tydligen handla om nagot bedrageribrott kring lagenheter, och jag maste ha funnits i nagot register och antagligen meddelat intresse men sedan aldrig gatt pa visingen. Det var namligen det polisen ville veta, om jag varit dar och kunde bidra med uppgifter. Nej. Désolée. Men lite spannande var det i alla fall.

Hemma

Värdelöst. Jag har Internetabonnemang men ingen fungerande dator, så nu den planerade bloggomstarten får vänta ett tag till. Den fasta telefonen fungerar i alla fall, och med den kan jag dessutom ringa gratis till alla fasta telefoner i Sverige, det kan vara värt det hela.

Idag var en bra dag. En riktigt höstskum dag, igengrått och duggregn, blöta löv, skitiga trottoarer och parisare med nonchalanta halsdukar. Jag var i skolan först, det här är lungaveckan med bara två timmar lektioner per dag. Jag kom för sent, missade bussen (någon som hört den förr?), eller snarare har jag känslan av att bussen missade mig. Här finns inga exakta busstider utan endast tiominutersintervall, vilket borde vara bra då man egentligen aldrig KAN missa den eftersom man inte vet om den precis gått eller snart kommer. Men bussarna i Paris är inte att lita på, en dag kommer den inte alls, då blir det att rusa till metron, och nästa dag kommer man faktiskt på bussen men man fastnar i något trafikkaos och får istället oroa sig om man kommer av den. Men jag gillar min 74:a. Nästan lika mycket som jag gillar min gata, min Rue La Bruyère, mitt kvarter och min stad.

Efter skolan gick jag till Musée de Luxemburg för att gå på Från Milo till Warhols utställning. A! Det var fantastiskt bra, en relativt liten privat samling med olika konstnärer inom surrealismen, abstrakt konst, pop-art, Dali, Magritte, Pollock, mängder av nya namn osv. Jag stod länge framför varje tavla och bara tyckte om. Sedan skulle jag gått på skolans konstföreläsning men kände för att dra hem istället, hem till biblioteket två gator norr om mig, till franska ordboken, gloslistorna, grammatikstencilerna och texterna. Någon timma senare visade det sig, efter en lien upplysning av bibliotekarien, att det var en författarkväll som just skulle börja i stora salongen. Det var en debatt mellan tre författare som precis gett ut varsin bok som på ett eller annat sätt kretsar kring bardomen och tonåren. Jag ska definitivt köpa och läsa två av dem, det var verkligen inspirerande hela evenemanget, så skönt och opretentiöst men riktigt bra. Jag är oförskämt nöjd och bortskämd med kulturutbudet här. I fredags Frida Hyvönen, i lördags film och diskussion med Roy Andersson plus konsert med Ane Brun, konstutställning efter konstutställning…nej man behöver inte gå rastlös eller oinspirerad inte. När jag kom ut från biblioteket regnade det och jag sprang till det bästa boulangeriet för att köpa en baguette. Den var varm och nybakad, så oförskämt lycklig trippade jag hem och åt upp en bröt stump på vägen. Hemma blev det Sex and The City som vanligt, vad annars...en vanlig dag hos Ersa.

Sedan ringde jag pappa som bokade flygbiljett Charles de Gaulle - Kastrup den 19 december. Svensk jul! Skolan kommer börja igen den 4 januari men hembiljetten väntar jag lite med, jag kanske vill stanna längre hemma, även om jag vet att jag kommer längta hem så fort jag kommer hem. Det är förvirrande, hur många hemma kan man ha, jag har två.

Voila!

Så nu sitter jag här på det torra igen, med en lägenhet, ett jobb (alltså inget jobb) och ett liv som jag vill ha det. Tacksamt. Jag bor själv i en etta på en innergård med egen terrass på nedre plan, helt perfekt och jag kan inreda precis som jag vill och bjuda hem folk och försöka skapa mig en tillvaro så som jag vill ha den. Ah. Mycket ska man överleva, men om man gör det så blir man bara starkare. Mitt nya kvarter är mycket bättre, mitt emellan de diametralt motsatta kvarteren Pigalle och La Fayette, perfekt parisiskt med familjer och små gator. Jag skriver mer snart. Ni som läser, lämna gärna en liten kommentar, inget märkvärdigt, med samma inställning som jag har med bloggen - noll pretentioner, bara lite rapportering

A Girl in Trouble (Is a Temporary Thing)

Det går inte att att finna sig i en tillvaro man inte vill ha. Jag sade upp mig från jobbet, ställde ifån mig brickan och gick. Sedan flyttade jag ifrån lilla lägenheten efter en mindre dispyt. Börja om från början. Kaos. Ångest. Sitta på en hotelbalkong med finbesöket och leva gott, och sedan inse att de åker vidare hemåt och tillbaka medan jag stiger av métron, går hem och stannar kvar. Men jag har ju hört att problem kan vara temporärara.

Bio på Odéon: J'M

Första gången jag försökte göra nivåprovet på Sorbonne kom jag olyckligtvis lite försent, nu är det fixat, men då vände jag olycka till lycka genom att se en fantastiskt fin film vid Odéon, La Belle Personne av Christophe Hononé. I samma stämning och med samma skådespelare som i Les Chansons d'Amour som jag såg och fastnade för förra sommaren. Fin.

Nu ska jag äta pain au chocolat från min närmsta granne Prinsens Delikatesser, med en kopp espresso, bästa kuren mot förkylningen jag dragit på mig tror jag.

När jag är ledig

... på onsdagar och torsdagar vill jag passa på att göra saker och se mig omkring. De här veckan var det inskrivning på Sorbonne, och med all byråkrati blev det en hel del turer fram och tillbaka med gröna papper, gula papper, tider, adresser och tester. Efter det tog jag en Velib, min nya fluga, och cyklade runt i femte arrondissementet. På Place Monge köpte jag libanesisk mat som jag intog i höstfina Jardin des Plantes. Efter det en mintthe i Mosquée de Paris. Tala om sammanträffande; inne i thesalongen får jag syn på samma man som jag pratade med där förra sommaren, jag, en fransyska och en svensk tjej. Precis när jag skulle resta mig upp för att fråga om han kände igen mig så reser sig en kvinna mittemot mig sig upp och undrar om det är mig hon väntar på (hon ska träffa någon hon inte känner som kommer från någon viss organisation). Jag säger att det inte är jag, men jag har kommit av mig i min ansats och mannen, poeten vars dikter vi skämtade om att jag skulle översätta till franska i höst har rest sig, tagit på sig halsduken och gett sig iväg. Jag cyklade tillbaka till Sorbonne och fortsate inskrivningsproceduren hos samma administrativa personal som förra sommaran tillsammans med samma skara asiatiska tjejer, spanjorskor och amerikanska killar och svenskar som vill lära sig franska.

Nästa dag var en IKEA-katastof. Det ligger för nära i tiden för att jag ska kunna förhålla mig till det på ett avslappnat och komiskt sätt. En liten katastrof jag kan återkomma till.

På kvällen var jag med Raphaële, Arnauld från Toulouse kompis. Hon är verkligen härlig, älskar musik och har alltid en "bon plan", en idé vad som är på gång om kvällen. På torsdagen var vi på en musiktalangjakt, inget vidare musikaliskt men den var en mysig lokal. Fredagen däremot, utgång, jag och Raph på Social Club. Vi satt först på ett café mittemot och pratade med en annan av hennes vänner, sedan gick vi till över till kön och drog fram det obligatoriska röda läppstiftet. Råkarman ha stickad blå tröja på sig kan man ju i alla fall försöka anstränga sig lite, för att vara på den säkra sidan, menade Raphaële, för vi ville verkligen komma in. Riktigt lyckat, bra parisutestämning, bra musik, och vi dansade fram till första metron på morgonen. J'm.

Frukost på Voltaire's

Havregrynsgröt, bärsylt, fransk mjölk, ägg, Kalles kaviar från IKEA-shopen, frukt, espresso och Hachette's-Mini-BLED-Fick-ortografi-För-att-inte-längre-göra-några-fel! Frukost på balkongen, j'adore, även om det är lite kallt och ofta lite tidspressat. Svensk frukost på fransk balkong på femte våningen. "Fransk frukost" blev det igår när jag var nästintill försenad till nivåprovet på Sorbonne, en espresso och croissant i farten, jag hade inte köpt croissant innan så då tyckte jag det passade. Annars har de här veckorna mest blivit en bekräftelse på mina bristande kulinariska kunskaper. Jag köpte den billigaste kokboken/kokhäftet som Fnac kunde erbjuda, den hetta Grönsaker kort och gott och vi får se om det är den som kommer rädda mina medhavda lucher som jag planerar att tillaga, någongång.

När jag jobbar

...känns det som det enda jag gör är att jobba. Heltidsjobb...hmm hmm. Fast trots allt, det ger mig pengar, tillfällen att prata (när automatiken börjar flyta på lite bättre) och jag går i alla fall inte rastlös. En ytterligare sak som är bra är att jag får mat på restaurnagen varje kväll, god mat men inte de allra dyraste maträtterna såklart, det finns ett tillåtet urval. Men i söndags, som för övrigt är den stora städdagen, både hemma med Rania och på Folie's, åt jag finare fisk OCH den godaste efterrätten. Varför detta? Chefen, "patronen", jobbar inte söndagar och den här söndagen var personalen jag, barmannen Arnauld och Stefanie, en tjugoåring tjej som gått franska motsvarigheten till hotell och restaurang, jobbat på Folie's i sex månader, slutat på grund av att det på olika sätt skulle bli bättre på hennes nya restaurang (HJÄLP) och som när hon hoppar in som extra kommer och tillför en slapp och avslappnad känsla. Hon är polare med kockarna. Jag gillade henne och vi ska hitta på något någon kväll, även om vi båda jobbar i princip jämt.

Sen jag skriv senast har jag kunnat prata svenska med kunderna säkert tre gånger, svenskar och norrmänn! Det var roligt när det var två jättekomplicerade tjejer som inte tålde eller gillade någonting och jag försökte förklara allt på engelska, men sen när de ville betala så ser jag att det är ett norskt bankkort! Bah. Igår var det förresten en fransman som när han förstod att jag var svenska sa att han bara känner till ett ställe i Sverige, men det riktigt bra, vilket var Jönköping. Märkligt. Han kände någon Marika på Klöverstigen. Varje gång det kommer in någon med en "märklig fransk accent" säger Arnauld "Krispolls, du, nu kommer det kunder till dina bord, kusiner tror jag". Häromdagen kom det in ett ryskt par med en baguette under armen, och Arnauld och Stephanie tänkte, ryska...svenska, ja Mathilde förstår säkert vad de försöker säga. Jag försökte i alla fall. Haha. Impossible! Fem minuters malande på ryska slutade att de köpte en sked för 3E50!! Märkliga kunder. Det gillar jag. Nu har jag tappat brickan med, glasspliter och vatten överallt. Oh la la.