GERTRUDE

"mina nerver var i uppor, och Gertrude Stein säger att det stod skrivet i ansiktet att när han väl betraktat en äng såg han den sedan alltid som äng, men så hade han mött dem han älskade och när han då betraktade en äng skulle det på ängen ha funnits fåglar och fjärilar som inte funnits därtidigare, det är alltså detta som är kärlek." så börjar Friederike Mayröcker Och jag ruskade en älskling och hur skulle jag kunna motstå detta 2010, det kunde jag inte och jag tar allting till mig. Det är nerver och det är Gertrude Stein och jag tycker mig ständigt se detta omkring mig. Sen får ju visserligen väldigt många sakermig att tänka på Gertrude och nerver så det är väl som det är. Det är så minnet fungerar osv.

Men NU är det mycket Gertrude Stein för alla borde verklig

en gå och se Gunilla Röör spela henne på Stadsteatern. Lysande bra. Det är en monolog som utspelar sig på 27, Rue de Fleurus under tiden

som Alice sover och Gertrude ska packa ihop deras saker. Medryckande och genialiskt, en sådan rusande rolig pjäs. Det är underligt. Sedan kan alla gå och se Woody Allens Midnatt i Paris där hela modernismen passerar reyv och Gertrude är med men det är också andra påfrestande karaktärer och en allmänt icke-tilltalande takt. Bättre är att åka till Paris! Det gjorde jag men någon vecka för tidigt och jag gick i metrogången utmed de vita kakelplattorna och kunde bara se att plancherna för utsällningen på Grand Palais och inte s

e själva "L'aventure des Stein". Där kan alla hur som helst NU se Steins konstsamling av Matisse, Cézanne, Picasso osv. Och annars tänker jag att det är då alldeles otroligt vad mycket bra det finns att läsa och göra. Jag måste återkomma.