Jag går igen mitt liv; papper, lappar, kvitton, brochyrer, lådor, block, mappar, filer, certifikat, kopior, flyers, listor, tidningar, magasin, böcker, bilagor, kompendium, högar över hela golvytan - och tvärsigenom går jag. Om det är någon som inte har ordning på sina papper så är det jag. Men bättre blir det och framåt går det, går jag - jag avancerar. Och jag går vidare! Jag flyttar härifrån och lämnar mycket bakom mig, lyckas faktiskt slänga en hel del och jag lär mig. Man måste antagligen vara mig för att lägga samma associativa vikt vid just uttrycket "gå igen några högar", man måste ha växt upp i mitt och min familjs virrvarr av lägenhet fylld av tidningar och papper i högar i vartenda hörn, i denna lägenhet som jag har fått beskriven som ett "litet magasin alternativt arkiv". 
Oulipo. De finns på riktigt. Fortfarande. De kommer samman kring midnatt i arabiska organiska temporära träinklädda cirkustält med speglar och färgade fönster uppbygda på Place Stalingrad. Litteraturuppläsning. Jag sitter och lyssnar tills jag kommer på mig själv med att inte förstå någonting. Men en dag. Då blir det en bra kombination. Se ovan. En dag.
Paris och det är bara sport bara tennis och bara kultur. Det är August Strindberg och en nyfavorit på Roland-Garros. Det är svenska livskriser, högtflygande författarprojekt och livets match i franska öppna. Bara tennis och utlandskultur. Jag äter baguetter, cyklar och har ett hyfsat liv.
