En vrai

På köksbordet framför mig schwittrar en lapp och en lördagstidning och jag antecknar "Zoo Sjklovskij" på ett tomt hörn. Förstapersonen "jaget" på den här bloggen fastnar alltid för ordet "verkligheten". Som i Åsa Beckmans bokspalt häromdagen, den gjorde mig väldigt sugen på att läsa en bok. Hon skiver om Viktor Sjklovskijs och modernismens idé hon ser saknas idag - att konstens uppgift är att bryta vaneseendet och återställa förnimmelsen av verkligheten och alltså återerövra autenticiteten och det berusade nuet. Man bara å! Inte så vaneseendemässigt som så ofta. Samtidigt sitter jag här med en liten lapp med namnet på byn i Finistère där Bodil Malmsten bodde innan hon flyttade därifrån. Det är lite overkligt. Metafiktion känns som ett lämpligt ord eller egentligen lite väl framfusigt och vältaligt men ja jag hade en kund i min bokhandel som skrev ner det åt mig, namnet, orten. Hon letade efter Bodil Malmsten-böcker, jag kände mig kompetent, hjälpte till, pratade på, och så, kom det fram, har hon bott på samma ställe. Nämen. Ser man på. C'est pas possible. Vous voulez que je le note? Madame padam. Pang pang verkligheten. Noterat. Fast, en bok är en bok är en bok och allra minst är det något annat. Inte alls Finistère som jag är van att se det. För "det är ganska stor skillnad på om man vill beskriva vardagen mer transparent eller om man med olika litterära grepp liksom vill kortsluta oss läsare och ruska oss till liv" och jag ruskade en älskling. Det är svårt på riktigt.