Komma rusande

”Jag skall vara beredd att skapa skapelsen levande, jag skall inte hemfalla åt den organiska rörelsen, jag skall ordna sakerna och ge dem platser, jag skall komma rusande.” Så här börjar reglerna formuleras i Sara Mannheimers bok Reglerna, utkommen 2008. Den kan sägas handla om en ung kvinna som med hjälp av olika regler hanterar och försöker kontrollera sitt vara. Det kaotiska tillvaron av tillbud, män, tankar, viljor tvång och barn ska genom de tvångsmässiga reglerna... kanske regleras. Hon uppehåller sig vid ätandet. Texten minns jag som: Äppelbitar. Klyftor, ordnade i ett ceremoniellt mönster. Allting minutiöst, tvångsmässigheten som ett sätt att vara fri, som man vill vara. För samtidigt finns längtan och strävan efter verkligheten, själva Kreativiteten i det ohämmade flödet, framförallt det autentiskt nära och optimala mötet. Det börjar bli längesedan jag läste boken nu men det där uttrycket "komma rusande" à la Reglerna har stannat kvar. Hon vill och hon tänker att så ska det vara kärlek det ska vara så man kommer rusande mot varandra. Vill komma rusande! Nära, samtidigt. Liksom sträcka sig och springa mot allt eller hoppas. Jag minns att jag satt på en uteservering på ett fik på gågatan på Väster hemma när jag läste det, jag vill komma rusande, och jag tänker fortfarande. Kan det

vara så? Jag vill det. Hon kommer rusande några steg men det är något som hindrar henne. Jag minns boken mest som poesi. Allting stannar kvar och åren och på Stadsteatern går nu en dansteater; KOMMA RUSANDE. Jag ska se den imorgon. I år kom hennes andrabok, Handlingen. <3 <3 <3