Overkligheten

Allt passerar och jag får en känsla av att benämnandet av det gör allting Overkligt eller möjligen Verkligt.

Samtidigt som verkliga saker händer tänker man att nu händer det och det kommer att ha hänt efter att det var så och innan det blev så, om det blir så, rent hypotetiskt, verkligen. Det handlar om skillnaden mellan temps vécu och temps raconté som Monsieur Vad hade sagt.

Idag i tunnelbanan såg jag en blond yngling med småfett smålångt hår, hy av det sämre slaget och fina ögon. Hade han fina ögon? Han måste ha haft fina ögon. Han läste Feberboken. Å! Jag brukar annars omotiverat sitta och luta mig fram för att få en skymt av framsidan av de böcker folk i tunnelbanan läser. Efter X antal deppiga dagar i bokhandeln har jag blivit riktigt duktig. Det kan räcka med en skymt av ett typsnitt i hörnet, en färgkombination anad på långt håll, en tjockleksbedömning, en kvalificerad gissning. Jag bara läser av, antar, och känner viss förtvivlan över hur många fula framsidor det finns. Efter några timmars stirrande på pocketutbudet blir jag inget annat än äcklad. Urk. Jag lutar mig alltså fram i tunnelbanan, läser av och hulkar diskret mot golvet. Nej. Inte idag. Idag blev jag glad. En liten man sitter där och läser och här sitter jag och känner en massa konstiga saker. Jag försökte vara normal. Sedan lade han ner boken i fickan och jag sträckte ut armen för att demonstrativt peka på fickan samtidigt som jag sa "Feberboken". Vi pratade lite förstrött. Han var typen som inte kan se folk i ögonen utan alltid tittar lite snett åt nåt håll och snurrar med orden. Han sa att han hade missat nåt evenemang på nåt antikvariat i förra veckan. Jag sa att jag var där och så sa jag några meningar om Ebba Witt-Brattström. Vi tittade knappt på varandra. Vi pratade inte så där lätt och ledigt som vissa andra pratar. Han var inte gammal den här mannen och jag tänkte en massa konstiga saker och sa "Jag ska gå av här" och sen gick jag av.

För några helger sedan, en eländig dag i bokhandeln (en baksmälledag), fick jag ett sms där där framgick att en vän till mig hade en lika eländig dag och nu undrade vad det var jag hade pratat om kvällen innan...vad det där om verkligheten var, vem det var som skrev vad om Verkligheten.

Hade jag pratat om Verkligheten? Jag minns inte. Men jag minns Feberboken.