tisdag 18 november 2008

Hemma

Värdelöst. Jag har Internetabonnemang men ingen fungerande dator, så nu den planerade bloggomstarten får vänta ett tag till. Den fasta telefonen fungerar i alla fall, och med den kan jag dessutom ringa gratis till alla fasta telefoner i Sverige, det kan vara värt det hela.

Idag var en bra dag. En riktigt höstskum dag, igengrått och duggregn, blöta löv, skitiga trottoarer och parisare med nonchalanta halsdukar. Jag var i skolan först, det här är lungaveckan med bara två timmar lektioner per dag. Jag kom för sent, missade bussen (någon som hört den förr?), eller snarare har jag känslan av att bussen missade mig. Här finns inga exakta busstider utan endast tiominutersintervall, vilket borde vara bra då man egentligen aldrig KAN missa den eftersom man inte vet om den precis gått eller snart kommer. Men bussarna i Paris är inte att lita på, en dag kommer den inte alls, då blir det att rusa till metron, och nästa dag kommer man faktiskt på bussen men man fastnar i något trafikkaos och får istället oroa sig om man kommer av den. Men jag gillar min 74:a. Nästan lika mycket som jag gillar min gata, min Rue La Bruyère, mitt kvarter och min stad.

Efter skolan gick jag till Musée de Luxemburg för att gå på Från Milo till Warhols utställning. A! Det var fantastiskt bra, en relativt liten privat samling med olika konstnärer inom surrealismen, abstrakt konst, pop-art, Dali, Magritte, Pollock, mängder av nya namn osv. Jag stod länge framför varje tavla och bara tyckte om. Sedan skulle jag gått på skolans konstföreläsning men kände för att dra hem istället, hem till biblioteket två gator norr om mig, till franska ordboken, gloslistorna, grammatikstencilerna och texterna. Någon timma senare visade det sig, efter en lien upplysning av bibliotekarien, att det var en författarkväll som just skulle börja i stora salongen. Det var en debatt mellan tre författare som precis gett ut varsin bok som på ett eller annat sätt kretsar kring bardomen och tonåren. Jag ska definitivt köpa och läsa två av dem, det var verkligen inspirerande hela evenemanget, så skönt och opretentiöst men riktigt bra. Jag är oförskämt nöjd och bortskämd med kulturutbudet här. I fredags Frida Hyvönen, i lördags film och diskussion med Roy Andersson plus konsert med Ane Brun, konstutställning efter konstutställning…nej man behöver inte gå rastlös eller oinspirerad inte. När jag kom ut från biblioteket regnade det och jag sprang till det bästa boulangeriet för att köpa en baguette. Den var varm och nybakad, så oförskämt lycklig trippade jag hem och åt upp en bröt stump på vägen. Hemma blev det Sex and The City som vanligt, vad annars...en vanlig dag hos Ersa.


Sedan ringde jag pappa som bokade flygbiljett Charles de Gaulle - Kastrup den 19 december. Svensk jul! Skolan kommer börja igen den 4 januari men hembiljetten väntar jag lite med, jag kanske vill stanna längre hemma, även om jag vet att jag kommer längta hem så fort jag kommer hem. Det är förvirrande, hur många hemma kan man ha, jag har två.

1 kommentar:

Anonym sa...

Alla riktiga fransmän bryter en stump påvägen. Problematiken är ju emellertid att, krotongen, också känd i svenskt tal som ändbiten eller skalken som somliga kallar den, avnjuts bäst i stilla lugn och ro. Lämpligen med tillhörande, väl avvägt och lämpligt pålägg såsom ost, paté eller saucisson. Således gör man bäst i att antingen vänta med baguettförtäring alternativt angripa brödet, eller problemet om man så vill, från mitten. Hoppas dessa råd kan hjälpa dig i ditt fortsatta boulangerie handlande.

Må all brödets lycka le din väg, hälsar din kamrat Stefan.