Tiden tickar på, för att inte säga går i ett rasande tempo. Det är en katastof. Det är snart sex månader sedan jag vinkade av mitt departement med bokstaven Î. Det är ingenting annat än en katastrof. Jag läser Duras men det hjälper inte.
Ut ur minnesluckan kliver idag //padam padam// Monsieur Quoi! Manchesterbyxor + polotröjor, gärna i brunt eller i purpur + portfölj + papperstravar + mörk kalufs + dubbelvikta halsdukar + kraftiga ögonbryn varav det ena ofta och gärna höjs stax innan ett leede som kan tolkas både som föraktfullt, svävande, självgott och vitsigt avfyras. Min gamla litteratur- och filosofilärare i Paris var antagligen en riktig fabulatör. Han fick något drömskt i blicken då han under lektionerna föredrog att ge sig iväg på egna nostalgiska trippar när han mumlade fram saker i stil med /Jag minns Duras, så väl, hennes problèmes d'alcool/, /Sagan, vilken kvinna, hon bodde nära mig/, /Med Sartre kunde man verkligen prata.../ när vi kom till respektive författare ur den franska kanonen. Så, var han så att säga hej och du med hela franska författarskapet eller vad, qoui? Vi studenter bara tittade på varandra med stora ögon. Det var så klichéartat. Så ypperligt. Det mest fabulösa och pompösa är givetvis hans efternamn, M. Quoi, MISTER WHAT!? Stavningen hans var visserligen med ett extra y men för mig är han och förblir ett arrogant och frågande //vad// på språket franska.
Intagit: Den sista cigarretten, Hjärtdjur, Halv elva en sommarkväll, Anteckningar från kriget
Intar: kursböcker, Terapeuten, Ett år
Ska inta: Lockbetet, Faces in the water, den åriga Proust
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar