"Oro. Hemlig oro för att jag inte fattar ett beslut, inte griper in, inte beter mig avgörande. Griper in: men på vilken punkt? Man ger mig alltid dunklar ofullständiga direktiv. Ska jag avstå från Hugo, fördriva honom ur mitt medvetande, är det det? Javisst, jag minns nu att han älskar en annan…"
"Jag dör om mitt liv ska fortsätta att bestå av små halvtimmar. Jag kvävs. Jag måste bli fri. Jag tål inte de här nya remmarna. Jag hatar dem och deras illusioner. Jag har inte tro på lager till att utfodra en ny gud mer.
Två skäl varför jag måste undertrycka, trampa ner hela grodden: han älskar mig inte (men den saken kan vara annorlunda).
Det andra: jag vill inte bara bruka utan också inspirera mig själv. Det är att skratta, andas, leva, våga."
"Kan inte underkasta mig detta beroende. Vad ska jag ta mig till – dricka, röka? En man skulle aldrig älska så här, med själva sitt väsens jordmån. Hos honom har kärleken rötter som kan ryckas opp med ett ryck och en ed.
"Det finns ingenting svårare än att avlyssna sitt själv, stört av en fördömd massa prassel och vällustljud som det är. Men till sist finns ingen hållpunkt utom genom detta. Där borta är tystnaden oerhörd, pressande blod ur huden som förtunnad luft. Där är ensamhet utan tid och liv och gud men ändå med ett aldrig benämt stöd."
"Någon har fått nys om min fåniga sentimentalitet. Jag ska ta livet av honom (sentimentaliteten). Min kännedom om biologin är tillräcklig för att säga ifrån vad mitt kasus är: sexuell ångest. Jag håller på att göra mig löjlig och jag håller på att få publik också. Så sant att jag lever och har ljus i huvut ska jag bryta med H."
Sina Aronson, Feberboken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar