En riktig teater

Det är besynnerligt att jag inte förr skrivit om IMPROVISATIONSTEATER med tanke på hur mycket jag fäst mig vid det och tänkt på det eller kanske inte alls tänkt utan bara gått på ett infall och en inlevelse eller en association eller just ingenting alls utan bara levt och verkat ändå. Improvisationsteater handlar om att på ett kravlöst och lite uppsluppet sätt lära sig att använda sin fantasi, spontanitet och kreativitet och att tillsammans med andra göra olika övningar och scener. Berättelser. Med ord och med kroppen. Det finns inget manus eller så utan bara lite ramar att röra sig inom. Jag har sällan haft så roligt och skrattat så! En skara folk som inte behöver berätta vad man håller på med till vardags utan bara är där och kör impro tillsammans. Det är verkligen en direkt känsla och närvaro det handlar om, utan att det kan gå verken rätt eller fel. Något bara händer och det är helt okej. Det är som i livet mest egentligen, det är det som händer i samspelet och de som råkar komma upp som man får köra vidare ifrån. Det fungerar inte riktigt att hålla fast vid en fix idé och ensam försöka styra hela förloppet utan man får hela tiden vara uppmärksam och bejakande gentemot de andra. Men man är inte heller ensam och utlämnad utan det är alltid flera som har ansvar för scenen. Jag började ta kursen för att jag egentligen var livrädd för hela grejen.."fy vad läskigt! inte kan väl jag! jag kommer att bli knäpptyst och stel och få overklighetskänslor och så vidare och så vidare"...men se där! Det gick. Det var till och med vansinnigt roligt. Och utvecklande. Och läskigt. Men jag blev lättad och motbevisad gång på gång. För övrigt ledde det hela även till att jag gick på en dejt som inte ledde någonstans eftersom det hela rann ut i sanden när han efter några googlegenvägar insett (policyn på teatern är alltså att inte presentera sig med efternamn/ålder/yrke/sysselsättning osv) att 1998 var året då han började på KTH medan jag gick på lågstadiet och mimade till Cher. Så det kan gå! Det hade ändå aldrig blivit något men bara sådär apropå så kan jag tillägga att jag mimade till Cher även det året jag började på gymnasiet, det året jag började på l'Institute catholique, det året jag började på Stockholms universitet SAMT det året jag började på Karolinska Institutet.