Feber

Man har inte mycket energi. Man tänker på dagar då man hade det. Man minns dagar som fredagen den 13:e juni 2008, dagar då man hade allt, trodde allt, inte skulle ge sig förrän man gått en romantiskt promenad längs Vättern på väg hem, då man inte oroade sig för något och dansade till vad som helst. Det här var dagen då ett drygt tjog ynglingar, helt godtyckligt sammansatta i en sådan lös enhet som 'klass', skulle enas om låtar och slogans att styra upp dagen kring, eller rent konkret att göra ett opretentiöst framträdande till samt måla upp på lakan. Det blev det en tysk elekro-någonting framförd av röda rådjur (det var nog bara min mamma som hann uppfatta att det i själva verket var en cover på Edith Piaf) samt den här videon... och på laknen skrevs det Liverpool-ramsor som 'YNWA', TV-serie-lines som 'Are you lost?', samt mitt bidrag: 'That's what you are. That's what you all are. All of you young people who served in the war. You are a lost generation!' Det här utspelar sig för övrigt i staden och på skolan där man säger "Hur sköen kan du sitta jämte han som har tatt din [sub.]?" något som Bernur, av Malte Persson rätteligen kallad "enmanskultursidan", uppmärksammat.