Muren

Plötslig förvåning. Fasadprojektet verkar vara över, väggarna klara, ja, renoveringen är över. Puts väck! Kras och ras. Inga byggnadsställningar kvar. Nej, det verkar som att den östra delen av innergården kommer att bli mer som den västra är, inget mer bankande och bultande. Eller, inte riktigt, för renoveringen av Familjecentralen verkar inte avslutat och dessa eviga oljud från grannen ovanför får mig att tro att det pågår ett renoveringsprojekt där med, eller i alla fall ett ständigt ommöblerande. Det här avhjälps givetvis av mig... se, voilà! ett strategiskt motbankande, oh, oh! dessa murar gjorda att rivas. Sedan har vi det odefinierbara ljudet som måste komma någon ytterligare våning upp, det obehagliga bullrandet som närmast kan liknas vid en helikopterlandning, MYCKET MÄRKLIGT. Det här är ett hus i ständig förvandling. Även jag och P har idag så att säga visat vår existens för grannarna. Vi borrade fyra hål i den massiva väggmuren som visserligen inte föll men vars armeringsjärn säkert fick sig sina stötar. Hoppas det lät högt! Hoppas grannen hörde! VAFALLS? Nu har jag i alla fall en förtjusande stringhylla på plats. Mer plats för fina böcker och fina saker.