tisdag 9 september 2008

Un bon feeling!

I exakt 23 timmar har jag kunnat leva i ett helt annat lugn an innan, voila, voila, jag har hittat en lagenhet. Inga mer internetkafestunder med maniskt letande efter en colocation (samboende/inneboende), inget mer klottrigt noterande i boken, inga mer telefonsamtal eller visiter. Nu bor jag har, pa riktigt. Lagenheten ligger pa Boulevard Voltaire, metro Voltaire, och min colocatrice heter Raina. en mycket trevlig parisiska som inte var sen med att bestamma sig for vem hon ville bo med. Vi stod ute pa balkongen (JAA!) nar hon helt plotsligt borjade prata om lagenheten som var; och tillbaka inne i lagenheten tog vi sa att saga i hand om saken, eller okej, KINDPUSSADES om saken. Den verkar jattebra, klasisk rum, bara ett rum dock sa det blir lite trangt, valutrustat kok, lag hyra, wifi, badrum, och och och balkong med utsikt over gatan, taken och Sacre Coeur. Je kiff. Jag var helt paff, helt plotsligt stod jag dar, med lagenhet fixad, och nar jag gatt de fem trapporna ut ner pa gatan undrade jag om jag verkligen mindes ratt. Men, tydligen, nar problem loser sig efter mycket angest och an mer angest, kan det allt fa ga med lite flow tillslut. Usch vad jag har oroat mig och matt daligt av att bara flyta omkring utan nagon fast punkt, utan varken jobb, lagenhet eller franskalektioner. Men Rania sa att hon fick en BON FEELING nar jag var dar och tittade och att man maste ga pa det. Sa sa skont.

Det ar mycket kring det sociala som ar svart. Jag har haft tur att traffa och kanna lite folk, som mina grannar, deras kompisar och nagra fran forra sommaren - for det ar ju inte halt latt att bara borja prata med nagon vem som helst. Det ar dessutom latt att kanna sig utanfor aven nar man ar med folk, i alla fall i storre grupper nar man inte hanger med i amnerna. Igag ska jag nar som helst ga och ata middag hos Zaida Peduzzi som jag bodde hos forra sommaren, och sen senare ska jag med mina grannar till en jazzclub. Det ar viktigt arr aktiver sig, latt att bli ensam och depp, och visst har jag haft mina svara stunder. Da heter, hittills, basta botemedlet Sex and the city-boxen. Det galler att behalla CE BON FEELNING nu.

2 kommentarer:

Anonym sa...

du borde testa att sova på balkongen!

Anonym sa...

Ja jag ar radd att det kommer bli enda alternativet, det finns ju bara ett rum, vi far se, det later ju inte alt for hemskt att sova dar trots allt. Fast inte idag, jag gillar min nuvarande ordentliga sang nar jag ar sjuk, har huvudverk och lite allt mojligt, men ska hem till Katie nu och softa framfor fransk film. Puss pa dig.