Pre-13.00
Åter igen nedräkning och väntan på. Äntligen är allt som det alltid är. Äntligen! Jag funderar på att gå till biblioteket och se om de har något roligt event att stå och hänga i utkanten av i stället för att sitta här vid bordet och stirra ut över en tom innergård.
Post-13.00
Biblioteket hade en radio och ett bokpodie, vad hade jag väntat mig? Jag kände mig obildad och dum och totalt oförmågen att ta det till mig, det som på tyska ställdes fram, så jag gick två trappor upp och lånade Fredika Bremers egen Hertha istället. Försökte plugga, men fasnade vid en minnesramsa... "Mais où est donc Ornicar?" skulle den ju lyda, konjunktionsramsan, ja, klart och tydligt hade jag lärt mig den. Så denna villrådighet! Konjunktioner blandas med konjunktionella adverb, språket är inkonsekevent och i översättningen från franska till svenska har "alltså" förlorats över till andra sidan ordklasskolumnen! Jag är förvirrad och förbluffande stum inför hjärnans, kulturens, tankens och språkets plasticitet. Jag är förlorad i översättning. Alltså, jag har förlorat, det här är outhärdligt. Ornicar: POFF!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar