Han frågar mig: ”Vad vill du prata om?”
”Min mamma”, svarar jag.
Han nickar. ”Alla unga kvinnor vill prata om sin mamma.”
(Ur Fru Freud och jag)
Jag sitter och nickar åt mig själv, pratar med mig själv. Rör mig i en tresidig figur med en omkrets på några hundra meter mellan mitt hem, Stadsbiblioteket och Valands konditori. Och så pratar jag med alla mina systrar, alla dessa mina närmaste, mina från släkten och vänkretsen anhöriga. Jag tänker på en text som min farmor håller på att skriva om sin barndom och som hon ibland pratar lite om. Den har títeln "Jag och alla mina mammor" berättar hon och beskriver alla människor i hennes närhet hemma i byn i södra norrlands inland, alla mammor, alla fastrar, alla dessa Anna, Majken, Mimmi, Hanna, Matilda, Asta, Elina, Nanny, Karin och flera. Jösses systrar, vad skulle jag göra utan er?
”Jag tycker ibland att jag har tillbragt hela mitt liv på olika soffor, sängar, schäslonger med att ligga och stirra i taket och vänta. Jag har – i verkligheten – ett järntålamod som jag aldrig hade trott mig själv om. Vänta. Så tar vi om det hela igen. Försiktigt. Fel tonart. Vänta igen. Vänta Åren går. Åren går.”
(Ur Jaget och världen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar